Tjena alla trogna följare (och dig, Helena)! Här kommer en EXKLUSIV berättelse om hur jag, Zeskil Emtervall, gick från Stenbockskolans mest lovande (självutnämnda) volleybolldomare till ett fullständigt fiasko på bara några timmar. Luta er tillbaka, för det här är historien om hur Jäger, Dennis och mitt dåliga omdöme förstörde en hel dag.

Lillördag: Ostbågar, Jäger och Instagram-humor

Allt började som det alltid gör – med Lillördag, aka den bästa dagen i veckan. Ni vet, den dag i veckan då jag förvandlas till en inspirationskälla för hela Instagram. Och hur firar man en sådan dag bäst? Jodå, med en flaska Jägermeister, vodka och shots så starka att de kunde ha väckt upp Lenin.

Jag började kvällen med att kombinera det bästa i livet: ostbågar och kreativitet. Hur äter man ostbågar på ett sätt som får Helena (min mattelärare och livs kärlek) att märka mig? Jo, genom att äta dem med… det ni tror. Ni kan skratta, men jag lovar att det såg imponerande ut (nåja, tills jag välte en flaska Jäger över hela köksbordet).

Såklart dokumenterade jag allt på Instagram Stories. Jag la till ett filter, skrev “Kärlek är som matte – svår att förstå, men ändå viktig!” och taggade Helena. Hon såg det aldrig, men det gjorde Dennis. Spoiler: Dennis har NOLL humor.

Matchdagen: Full domare, tomma löften

Så kom dagen efter. Klockan var 07:30 och jag var fortfarande lite… vad ska vi kalla det? Lillördagig. Jag haltade in i Stenbockskolans gympasal, med en halvt urdrucken Jäger i vattenflaskan och en känsla av odödlighet. Jag tänkte: “Zeskil, du kan klara det här. Helena kommer att sitta på läktaren, och om du blåser i pipan tillräckligt självsäkert kommer hon att förstå att du är en riktig karl.”

Men nej. Första matchen började, och det var kaos från start. Jag dömde straff för ett lag som inte ens var på planen, gav bonuspoäng för att någon vinkade och blåste av matchen för att någon hostade.

Och där satt Helena. Jag försökte fånga hennes blick, men hon stirrade på sitt anteckningsblock som om hon skrev “Jag föraktar honom” om och om igen.

Dennis – mannen, myten, marodören

Så kom vi till matchen mellan klass 9B och 9C. Det var då Dennis bestämde sig för att förstöra mitt liv. Han servade bollen så hårt att den träffade mig rakt i pannan. För att rädda situationen drog jag ett skämt:

“Bra serve, Dennis. Synd att du inte är lika snabb på matteprov!”

Publiken skrattade inte. Dennis gjorde det definitivt inte. Istället marscherade han fram till mig och sa:

“Är du full eller bara dum i huvudet?”

Eftersom jag är både och svarade jag: “Lite av varje. Men ärligt talat, Dennis, det krävs inte mycket för att döma din klass. Ni är så dåliga att jag borde få övertid för att ens titta på er.”

Katastrofen: Från domare till patient

Det var här det spårade. Dennis slog mig på näsan med en snabbhet som jag bara trodde fanns i Marvel-filmer. Jag föll som ett dominobricka på en isbana, och i fallet lyckades jag sparka mig själv i benet. På något magiskt sätt lyckades jag också bryta det andra benet när jag landade.

Helena? Hon satt där och antecknade som om ingenting hade hänt. Jag skrek:

“Helena! Ring ambulansen! Jag gör det här för dig!”

Och hon svarade (jag skojar inte):

“Du borde ha tänkt på det innan du drack Jäger till frukost.”

Slutet på en katastrofal dag

Nu ligger jag här, med gips på näsan och båda benen, och tänker på hur snabbt livet kan gå utför. Från Instagram-stjärna till volleybollens sämsta domare på mindre än 24 timmar. Men vet ni vad? Jag skulle göra det igen. För Helena.

Så, vad lärde vi oss?

1. Drick inte Jäger dagen innan du ska döma.

2. Dennis är inte en man – han är en naturkraft.

3. Helena, om du läser detta: Jag är redo att förlåta dig.

Och till er som undrar: ja, Dennis vann matchen. Och ja, han är fortfarande arg på mig.

#LillördagFörEvigt #DennisÄrEnMördare #HelenaRingMig